Gissa vem som sovit hela natten inatt? Jag! Och Jojje! Och Pappan! Vi har gjort två upptäckter

1. Jojje får inte sova sin älskade tvåtimmarslur runt klockan fyra.

2. Jojje måste sova horisontalt. Detta medför att vi kommer att turas om att sova på soffan. Det är ok. Jag sover gärna på soffan. Jag sover gärna i pannrummet om jag bara får sova.

Det känns som att… Jag vet inte. Ha varit lobotomerad och nu helt plötsligt fått tillbaka alla hjärnfunktioner. Som att ta på sig glasögonen efter att ha tappat bort dem (true story, jag hittar dem verkligen inte) eller som jag tänker mig att det känns att slå på hörapparaten för pappa. Oj! Fanns det färger! Oj! Har jag ett känsloliv!?

Helt plötsligt är Jojje världens skojigaste igen, och jag vill bara lattja omkring på golvet med honom. Helt plötsligt känns idén med ett syskon som en knakelibraksucce! Jag pressade nästan en liter juice imorse. Bara det.

Pellefant, den första att mynta uttrycket ”knakelibraksuccé”.